Tänk om.

Jag gillar uttrycket “tänk om”. Dels uppmanar det till att tänka nytt, dels ger det en smygande och nyfiken förhoppning om att saker är möjliga.

Sverige står inför en rad utmaningar som vi behöver lösa. Vårt nuvarande politiska system kommer ha oerhört svårt att lösa dem vilket är en av anledningarna till att vi är där vi är idag.

Några exempel på utmaningar vi står inför:

Kompetensomställning – Sverige har många arbetslösa, inte minst bland nyanlända, och riskerar en ökad arbetslöshet på grund av den snabba utvecklingen och omställningen av samhället. Det här kan istället vändas till en minskad arbetslöshet, men då behöver vi en revolution inom livslångt lärande och kompetensomställning där människor kontinuerligt skolas om genom hela livet. Idag är vi långt från att ha dessa strukturer på plats. Risken är att vi här skapar ett stort utanförskap mellan de som genom hela livet lär sig nya saker och de som inte gör det.

En bra start i livet för unga – Många ungdomar kämpar med psykisk ohälsa och att skapa sig ett bra första jobb. Vi lär dem matematik, språk och andra sakämnen, och skickar sedan ut dem i en värld med miljoner möjligheter. Detta skapar ångest och frustration hos många, och steget in i vuxenvärlden blir svårt. Ungdomar behöver lära sig personligt ledarskap och livskunskap i en helt annan utsträckning än de gör idag. Detta ansvar bollas idag ofta fram och tillbaka mellan skola, föräldrar och samhälle.

Hälsovård – Vi står inför stora utmaningar inom hälsovården. Varsel för läkare på sjukhus, långa köer för patienter, beslut som tas av politiker utan att involvera de som arbetar inom vården, dyra sjukhusbyggen och över 80% av alla kostnader till mindre än 10% av befolkningen. I tillägg till detta en avsaknad av proaktiv hälsovård som hjälper människor att inte bli sjuka från första början. En av utmaningarna till att det är svårt att kraftigt förbättra förutsättningarna för god hälsa är att ingen har den övergripande bilden, mandatet eller kunskapen att idag skapa tillräckligt stora och relevanta förändringar.

Mental ohälsa – Den absoluta majoriteten av investeringar går till fysisk vård, inte mental. Ungefär 1 miljon svenskar lider av mental ohälsa medan mer än två tredjedelar av dessa inte får någon hjälp. Vi är inte ett välmående samhälle men behöver en plan för hur vi ska bli det.

Integration – Världen kommer fortsätta ha flyktingar av olika slag. Människor som flyr från krig, miljökatastrofer, ekonomisk osäkerhet och andra problem. Här har vi idag flera problem med allt från att vi byggt områden där människor inte får en chans att integreras, till att nyanlända har väldigt svårt att få ett bra jobb där andra länder lyckats långt bättre. Just denna fråga skapar också mycket missnöje, frustration och misstänksamhet i samhället.

Förtroende för politiker – Sist men inte minst, många svenskar är trötta på klassisk politik. Politik där det inte handlar om vem som gör bäst, utan vem som pratar mest. Politik där debatten fördummas och där för och efternamn på personen du pratar med nödvändigt måste sägas i varje mening. Politik som tar lång tid, även för uppenbart bra beslut.

Det här är några av många exempel på utmaningar vi står inför i Sverige idag.

Det vi behöver göra för att lösa dessa och andra utmaningar är inte att göra lite mer av samma, det är inte att fortsätta med våra nuvarande politiska processer, det är inte att blunda för utmaningar. Det vi behöver göra är att tänka om.

Ett bra sätt att tänka om är att titta på vad andra lyckas med. Vi kan och bör titta på andra länder. Det sagt kan vi också titta på lärdomar från företag.

Här är några exempel på lärdomar från just företag och vad många företag nog skulle göra om de befann sig i samma situation som Sverige som land gör idag:

Målbaserad verksamhetsstyrning – Det första som behövs är grundläggande verksamhetsstyrning mot mål som vi faktiskt vill uppnå. Utan en överenskommelse om vad vi vill uppnå i samhället kommer det bli svårt att komma överens om vad vi ska göra för att nå dit. Varje gång jag träffar en politiker ställer jag två frågor: Först: Blir samhället bättre? Här svarar nästan alla ja i någon form, ibland med tillägget “Det är självklart, och det vore befängt att hävda något annat!”. Fråga två blir: Vad tittar du på exakt när du säger att samhället blir bättre? Här har så här långt inte en enda politiker haft ett bra svar, och mer än 90% av de jag frågat har inte kunnat ge ett svar alls. Här ligger en stor del av grundutmaningen. Om vi inte är överens om när samhället blir bättre eller sämre kommer det vara oerhört svårt att komma överens om vilken politik vi ska bedriva och vad vi ska göra tillsammans. Om vi här tittar på de snabbast växande företagen i världen så är de solklara på vad de mäter i verksamheten. Om vi tittar på BNP-utvecklingen så har den varit positiv de senaste åren i Sverige. Det sagt, tittar vi på mental ohälsa så har den inte blivit bättre, och i många grupper har den blivit sämre. Det går inte ihop. Vi måste ha en tydlig helhetssyn på vad vi mäter när vi avgör om samhället blir bättre eller sämre. På samma sätt behöver vi betala för de mål vi faktiskt vill uppnå så att vi har råd att lyckas. Ett exempel är inom vården, där vi inte exempelvis kan betala en vårdgivare för antal besök, eftersom vi inte vill maximera antal besök. Istället behöver vi betala vården för när de levererar välmående. Det är givetvis på kort sikt svårare att mäta välmående än antal besök, men på lång sikt är det lättare eftersom verksamheten kommer styras mot just välmående, vilket samhället kommer vinna på ekonomiskt. Tänk om vi skulle komma överens om vad vi faktiskt vill uppnå i samhället och börja betala för just det?

Analysera och kopiera best practice – Best Practice är ett uttryck för det bästa sättet att göra något på som vi känner till just nu. Det billigaste sättet att innovera är att kopiera det som redan är bevisat att det fungerar. Det vet företag. På samma sätt skulle också offentlig sektor kontinuerligt kunna dammsuga världen på alla best practice och skala dem lokalt i Sverige. Om vi blir bäst på att kopiera russinen ur kakan från andra länder kommer vi också ha förutsättningarna att vara världsledande inom innovation. Tänk om Sverige alltid skulle kopiera det bästa från andra länder snabbare än någon annan nation i världen?

Automatisera allt som kan automatiseras – 46% av arbetade timmar i Sverige kan automatiseras med dagens teknik enligt en studie från McKinsey. Om vi skulle automatisera dessa timmar inom det offentliga så skulle vi frigöra resurser för innovation och utveckling. Många områden inom det offentliga klagar på brist på resurser, och det är inte konstigt när vi låser upp så mycket resurser i sådant som kan automatiseras till stor grad. Inga läkare ska behöva lägga scheman, en bråkdel av beslutsfattandet inom Försäkringskassan behöver göras av människor, migrationsbeslut borde kunna fattas inom 24 timmar osv. Många företag arbetar aktivt med att automatisera allt som kan automatiseras. Tänk om vi skulle frigöra 46% av all arbetad tid inom offentlig sektor?

God ton – Om du varit med i ett ledningsgruppsmöte i nästan valfritt företag så vet du att god ton är en självklarhet. Framgångsrika företag pratar heller inte illa om konkurrenter. Tänk om alla partiledare och politiker alltid skulle ha god ton och aldrig prata illa om politiska konkurrenter?

Förmåga att erkänna fel – Inom privat sektor finns det ett princip att försöka göra misstag så snabbt och tidigt som möjligt, erkänna när något blivit fel, och sedan försöka förbättra inför nästa försök. Det är inget fel i att göra fel inom privat sektor. Om någon skulle försöka undvika ansvar för ett fel de gjort skulle de ifrågasättas starkt eftersom inom privat sektor söker vi ofta efter sant ägarskap. En oförmåga att erkänna fel är en stark brist på ägarskap. Tänk om alla inom offentlig sektor skulle ta på sig ansvaret och erkänna när ett fel gjorts?

Demokratiserad utveckling & innovation – Inom privat sektor vet vi att en bra idé kan komma från vem som helst. Vi vet också att tidig input från så många som möjligt skapar en starkare lösning. Ett exempel från offentlig sektor när detta inte verkar vara fallet är hälsovård, där många beslut verkar fattas utan att ha bett om input tidigt i processen från alla som arbetar inom olika yrken inom hälsovård. Om något går på remiss när idén är färdig är det alldeles för sent. Tänk om politiker och tjänstemän skulle våga vädra icke-färdiga idéer tidigt och få allas input för att göra dem starkare?

Agilt arbetssätt – En stor del av privat sektor rör sig mer och mer mot ett agilt arbetssätt. Det involverar ofta saker som att arbeta i sprinter med tydliga mål snarare än att fortsätta göra samma sak dag ut och dag in. Syftet med ett agilt arbetssätt är att kraftigt öka produktiviteten och vara mer flexibel för att lägga mer energi på det som fungerar och mindre energi på det som inte fungerar. Tänk om exempelvis beslutsfattande inom offentlig sektor skulle gå tio gånger snabbare än idag?

Det här är bara några av många exempel på där frågan är om det inte vore bra för offentlig sektor att ta inspiration från privat sektor.

Tänk om…

…vi skulle komma överens om vad vi faktiskt vill uppnå i samhället och börja betala för just det?

…Sverige alltid skulle kopiera det bästa från andra länder snabbare än någon annan nation i världen?

…vi skulle frigöra 46% av all arbetad tid inom offentlig sektor?

…alla partiledare och politiker alltid skulle ha god ton och aldrig prata illa om politiska konkurrenter?

…alla inom offentlig sektor skulle ta på sig ansvaret och erkänna när ett fel gjorts?

…politiker och tjänstemän skulle våga vädra icke-färdiga idéer tidigt och få allas input för att göra dem starkare?

…beslutsfattande inom offentlig sektor skulle gå tio gånger snabbare än idag?

Det är klart att alla dessa saker och mycket mer därtill är möjligt. Det krävs dock modiga politiker som vågar… just det… tänka om.