Om jag var politiker skulle jag snabba upp beslut och utförande.

Inom näringslivet har det gått från att störst vinner till att snabbast vinner. Detta beror på en rad faktorer såsom global informationstillgång vilket gör det möjligt att snabbare hitta bättre lösningar, men också global konkurrens vilket gör att du måste ha en hög hastighet för att inte förlora talang, kunder eller andra resurser. Mest beror det dock på att världen förändras hela tiden, och i en värld som hela tiden förändras är den enda långsiktigt hållbara strategin att lära sig saker och innovera snabbare än världen förändras. Det som inom företagsvärlden har orsakat att vissa, oftast större, företag varit långsamma är antalet beslutsfattare och mängden siloarbete i olika funktioner. Detta ser jag också tecken på inom offentlig sektor.

Idag går politik extremt långsamt pga en rad faktorer. Om det finns en idé som är uppenbart bättre än det existerande alternativet så kan man tyvärr inte bara trycka på en knapp och få den genomförd. Det här är ett stort problem och något som behöver snabbas upp. Ibland kan man få uppfattningen att många skolade politiker nästan gett upp på att snabba upp systemet.

För att snabba upp beslutsfattande och utförande så behöver vi börja med att ha en helt annan referensram för hastighet. Vi behöver börja ställa oss frågan “Vad skulle krävas för att…” snarare än “Går det verkligen att…”. Ta exemplet med väntetid på besked om uppehållstillstånd. Lagen säger att man inte ska behöva vänta längre än 9 månader på besked. Det här är en tydlig indikation på helt fel ramverk vad gäller hastighet. Vi behöver ställa oss frågan vad som skulle krävas för att man inte ska behöva vänta längre än 24 timmar på besked. Det är enbart när vi börjar ha högre ambitioner om hastighet som vi kommer göra verkliga framsteg. Att ändra från 9 månader väntetid till 8 månader väntetid kommer inte att transformera något till det bättre. Att satsa på 24 timmar kanske inte tar oss ända dit på en gång, men det kommer ta oss radikalt mycket snabbare fram.

Ett annat exempel är en nationell databas för hälsodata. Det här är något som är uppenbart bra och rätt eftersom det gör det möjligt att forska på en helt annan nivå, utveckla värdeadderande tjänster, spara administrativ tid och kostnader, samt öka datasäkerheten bland mycket annat. Jag har ännu inte hört ett enda argument mot en nationell databas för hälsodata värt att repetera. Trots den långa listan på argument för och den korta listan på argument mot så har det pratats fram och tillbaka i över tio år om detta utan att något hänt. Det faktiska resultatet av denna totala brist på hastighet gör i detta fall rent krasst att fler människor dör och lider. Det är på riktigt som långsamheten orsakar verklig skada.

Det som behövs för att snabba upp hela statsapparaten är:

  • En radikalt mycket högre ambition när det gäller hastighet överlag
  • Färre beslutsfattare
  • Mindre silos – Slå ihop funktioner och säkerställ att alla mäts på samma saker
  • Kortare vägar för beslut

Det som också behövs är en ökad förmåga att snabbt testa nya idéer för att snabbt lära sig mer om dem. Även om tester när det gäller hälsovård, skola osv medför viss risk, så är risken som kommer med att vara långsam många gånger större och långsamheten kommer att orsaka mångdubbel skada.

Om jag var politiker hade jag organiserat samhällsapparaten för radialt mycket snabbare beslut och snabbare genomförande.

Dela en tanke

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s